Jag minns första gången du skrev till mig och jag hade ingen aning om vem du va. Jag hade ju bara sett dig på bild Men vi började snacka och sen träffa jag dig första gången på berget i Rörvik med massa folk. Det var en början på en riktig vänskap.

Jag kommer ihåg den dagen i somras när vi bara gick och snacka jag vet inte hur länge. Jag kommer ihåg hur bra vänner vi blev på så kort tid. Hur jag verkligen kunde lita på dig, alltid prata med dig och att du alltid förstod. Så kändes det iallafall. Men nu vet jag inte längre. Jag vet inte vart du har tagit vägen. Det känns som jag inte känner dig längre och jag gillar inte den känslan.

Det känns som jag har tappat bort min vän. Please come back to me.